Min kropp verkar göra allt för att arbeta emot mig just nu .. jag har kommit till den punkten då jag skiter i träning för jag kommer aldrig bli frisk . Jag är nog rätt skadad då det kommer till träning och kost , ja jag är det och jag står för det . Jag har en enorm fixering av min egna kropp , jag lever med ständigt dåligt samvete / ångest hur jag än vrider och vänder på det .
Jag har svårt att äta onyttiga saker utan att få dåligt samvete . Äter jag godis , pizza, glass osv osv får jag alltid dåligt samvete och ångrar mig . Men jag fortsätter ändå äta varje dag.. varför gör man så ?
Fick jag bestämma skulle jag träna varje dag, jag tycker om att träna. Men jag erkänner, jag får sjult dåligt samvete/ ångest när jag inte får till min träning .. varför måste jag få det ?
Jag hatar allt som har med kläder att göra för jag tycker aldrig jag passar i något, handen på hjärtat så är jag inte nöjd med något på min kropp .. Jag känner mig aldrig fin eller bekväm i något. Har jag haft jeans eller något på mig byter jag om direkt jag kommer hem för jag trivs verkligen inte . Det är verkligen jättejobbigt att känna såhär, men jag kan inte rå för det.
Ofta tänker jag, nä jag skiter i allt jag orkar inte bry mig mer . Jag är nöjd som jag är och jag duger .. men det funkar inte länge , för jag är inte nöjd.. jag kommer nog aldrig bli nöjd heller . Frågan är om jag kommer lära mig acceptera läget .. för det är väldigt jobbigt med alla dess tankar.. och hur mycket jag än inte vill tänka dom så gör jag det ändå .
Jag går nu in på yttligare en vecka då jag inte känner mig 100 i kroppen .. just nu tänker jag att jag aldrig kommer börja träna igen .. jag får inte ihop det, jag kommer få bli fet .. och ja, jag är rädd för att bli det .. Det är absolut inge fel att vara det men JAG vill verkligen inte bli det . Jag har absolut en kroppsfixering då jag gillar vältränade kroppar och det är motsatsen till min kropp just nu ..
Allt handlar om en balans, balans mellan träning och kost.. man kan äta av allt men inte alltid .. Sen träna med måtta ( eller beroende vad man har för mål ) jag är ju vääääldigt målinriktad och vill fruktansvärt mycket då det kommer till träning . Gör av med mer kalorier än vad du stoppar i dig . Rebusen är rätt enkel ändå, så varför krångla till det 🙂
varför är man så hård mot sig själv för ?
äsch vad jag yrar nu ..
nu ska jag hosta vidare och hoppas på någon timme sömn iaf .
Åh, been there, done that. Och det är ett helvete. Jag hade ett stort självhat till mig, min kropp och min prestation. För mig hjälpte det att prata med en psykolog och räta ut alla hinder och krokar jag satte för mig själv. Det tog lång tid, men till slut kunde jag se på mig själv med stolthet och se vad jag gör bra och lyckas med istället för det jag inte uppnår. Men fortfarande finns tankarna där ibland, fortfarande ca 15 år senare. Om du känner såhär så gå och prata med någon som kan se på det från ett annat perspektiv. Det hjälper. Det är tufft i början men det blir bättre. Och livet blir ju så mycket skönare om man är nöjd och stolt över sig själv istället för att bara se det man tycker är misslyckanden. KRAM
Fina du ??
Du kanske skulle må bra av att prata om tankarna med någon? Så att en person som är kunnig på området kan reda ut, och kartlägga dina tankebanor? Livet är för kort för att gå runt med dåligt samvete…❤️