Japp så var det gjort . Jag sprang hela loppet och som jag misstänkte fick jag anpassa tempot efter magen . Jag visste det, men ändå så är det jobbigt i huvudet då man bara vill trycka på då börjar magen värka så bara slå av på tempo . Denna gång skulle jag lyssna på kroppen, eller det gjorde för ont för att inte göra det .
Alltså det är något magiskt över att springa ett lopp. Känslan och stämmningen liksom . Alla längst vägen som ropar heja osv . Det var mesta dels grusväg som vi sprang men även en del terräng och några härliga backar. Jag är stark i backar alltså , jäkligt stark.
Allt gick bra tills typ 6 km, då börja magen. Jag kunde absolut inte springa fortare än 4.40 för då gjorde det så jäkla ont . Va bara acceptera läget och ligga i det tempo . Surt då det inte ens var jobbigt . Men hade inget val . När jag passera 8 km tänkte jag, okej nu är det Max tio minuter kvar om jag tar 5 min per km. Det klarar jag att ha lite ont, plus att jag låg jämnsides med två tjejer så ville absolut inte släpps dom före . Jag trycker ifrån och det känns helt okej . Vid 9 km hör jag och ser målet . Folk som står längst vägen och hejar och klappar händerna . Jag svävar fram . Jag minns en kvinna som sa, men shit kolls hon hon ser inte ens trött ut och kolla farten !!! Jag flina och tänkte , jag är inte trött 🙂
jag går i mål på tiden 46.36 . Totalt 6 av 52 tjejer så det är helt okej ändå medtanke på att jag va rädd att inte ens kunna springa .
Magen känns helt okej nu, lite ont med det är inte hela världen . Mumsat i mig lite vattenmelon och vatten nu så .
Tusen tack mamma och Nelly för ert stöd och att ni följer med .
Kul att du sprang och vilket tid! Du är ju sjukt snabb! Bra jobbat 🙂