Att ta sig igenom småbarnsåren är inte en dans på rosor vill jag lova . Klarar man att hålla ihop dom så borde man klara allt kan jag känna . För jäklar vilken påfrestning det är alltså .
Nu har alls såklart olika upplevelser av den tiden och jag kan bara utgå från min egen upplevelse och tankar kring den .
Vi har haft det jäkligt tufft alltså . Det börjar redan vid graviditeten, jag är inte en person som verkligen njuter och älskar att vara gravid . Ni som följt mig på bloggen ett tag vet vad jag menar . Jag antar simon fått stått ut en hel del redan där . Jag kan nog känna att ju äldre jag blir så tror jag att jag skulle uppleva det på ett annat sätt men de lär jag aldrig få veta 🙂
Sen har vi förlossningen , att simon ens kan se på mig och typ tända på mig efter en sån grej är lite oklart 🙂 Men visst , en förlossning är något vackert osv .. men jag upplever det lite annat också .
Första tiden med Noel gick helt okej . Va väll efter någon månad vi upptäckte att Noel inte alls gillar att sova . Han var/är en aktiv pojk som inte alls sover mycket . Vakna nätter med att rulla han i vagnen, tidiga mornar runt 4-5 .. BVC sa det var en fas, den gick aldrig över . Han sover väldigt sällan en hel natt även nu och vaknar runt 6 på morgonen .
Lions första två år har vi verkligen minus på sömnkonto . Han har varit mer sjuk än frisk. Vakna nätter, andningsuppehåll , otroligt missnöjd och ledsen kille stort sätt hela tiden . Sover inte heller mycket då han snarkar ich inte får luft . Feber typ jämnt . Är efter operationen vi gjorde i maj allt vände .
Men jösses vad man går varandra på nerverna när man inte får sova . Man är så lättirriterad och bristningsgränsen är nära hela tiden. Jag förstår att sömn används som en tortyrmetod .
Jag drabbades även av sömnbrist .. det var lite otäckt . Men min kropp stängde bara ner, den orkade inte .
Vi sover typ inte tillsammans . Vi sover uppdelade så man ska få lite sömn . Även om det känns nu som man börjar få tillbaka livet lite för man orkar vara vaken längre än till 20.00 på kvällarna .
Men klarar man småbarnsåren klarar man väll allt !
Nu finns det även så sjukt mycket postitivt med dom åren med, men vi har haft det tufft .
Nu sova 🙂
Men? har inte du 3 barn?
Hur funkar det med flickan?
Jo jag har tre barn . Flickan kommer jag inte riktigt ihåg första tiden. Då sov jag när hon sov och va inga problem . Va liksom bara ett barn att rodda då . Nu sp er hon hela nätterna och jag upplever inte hennes ålder som ”jobbig” på samma sätt . Pojkarna har vi haft stora problem med, eller hur jag ska beskriva det . Iofs så kanske inte jag och Nellys pappa klarade småbarnsåren efter som vi gick ifrån varandra när hon va typ 1.5 år .