Idag vart det äntligen ett löppass, hade tänkt milen men simon vart så sen hem och vi skulle ha tacomys så fick bli 7 km . Perfekt springväder, små regnar lite och såå mycket syre i luften . Jag är fruktansvärt dålig på att springa typ intervaller eller i backe . Jag springer liksom min runda så fort jag bara kan . Vissa dagar går det snabbare och vissa dagar lite långsammare . Men det är nästan alltid mitt Max för dagen . Jag gillar att ligga på hög puls . När det kommer backar älskar jag att trycka på och inte försöka tappa tempo . I huvudet tänker jag, det är nu man blir bättre, när det blir obekvämt det är då man blir bättre, fram tills dess kan jag ju. Snart planar det ut och då får jag vila.. Fast när det väl planar ut tänker jag, nu ska jag ta igen det jag förlora 🙂 hahaha . Mina löprundor är oftast väldigt jobbiga . Jag skulles aldrig stanna för att knäppa kort eller ta en selfie, det har jag absolut inte tid med . Springer jag själv tycker jag det är fruktansvärt svårt att springa sakta . Jag är sjukt imponerad av dom som kan springa sakta 🙂
När jag närmar mig hemmet så tänker jag bara, heminredning upp nu Erica, fast de är så fruktansvärt jäkla jobbigt. Ge inte upp !!! Du kommer må så sjukt mycket bättre efter om du inte ger upp än om du ger upp och känner ett misslyckande. Låt det vara jobbigt 🙂
känslan är då jäkla skön när Man kommer hem och man inte gett upp , man har kämpat . Love IT !
