Ett jäkla slit för inget .

Godmorgon !

Igår åkte jag och simon till storvik för att springa Enercoloppet . Kul när man gör sånt tillsammans och Simon verkar faktiskt tycka det är roligt fast han inte erkänner det

Vi kom dit 40 minuter innan starten för att anmäla oss, hämta numerlapp och lite uppvärmning . Kände direkt på uppvärmningen att det inte var så pigga ben på fröken Jönsson . Men men jag gör det bästa av saken tänkte jag . 10 km kan man väll alltid stå ut . Alla människor runt om såg proffsiga ut, vatt väldigt många från olika löparklubbar där .

Starten går och alla verkligen rusar iväg . Jag sa till simon att det sjuka är att princip alla kommer hålla detta tempo, startfältet va grymt . Jag hade rätt . Jag fick verkligen bromsa i början för det låg på 3.30 per km Det är svårt att inte rusa i början och lite på klockan . Jag menar, jag har inte sprungit en mil på 4.40 per km ens i år pulsen är hög och jag ligger på 174 och jag brukar ligga runt 155/165 typ . Benen känns så otroligt tunga . Jag får verkligen slita för varje km . Vid 5 km är jag verkligen så trött och börjar fundera på att gå . Men nä det finns inte på kartan att jag ska gå . Vid 7 är det så fruktansvärt men jag måste tacka tjejen före för något i mig ville inte tappa henne helt .

Upploppet vill jag trycka ifrån men kroppen svarar noll!!

Så helt enkelt kan man beskriva loppet med en mening , ett jäkla slit för inget . Inte så konstigt eftersom jag sprang halvmaran i lördags .

Tiden vart iaf 46.49 så det är inte en dålig tid . Men det va en av det sämre så det va starkt startfält .

Nu vilar jag lite för att sen nästa tisdag springa vårruset .

Bjuder på en otroligt ful bild (på mig) simon ser bra ut som vanligt .