Godmorgon !
Igår åkte jag och simon till storvik för att springa Enercoloppet . Kul när man gör sånt tillsammans och Simon verkar faktiskt tycka det är roligt fast han inte erkänner det 🙂
Vi kom dit 40 minuter innan starten för att anmäla oss, hämta numerlapp och lite uppvärmning . Kände direkt på uppvärmningen att det inte var så pigga ben på fröken Jönsson . Men men jag gör det bästa av saken tänkte jag . 10 km kan man väll alltid stå ut . Alla människor runt om såg proffsiga ut, vatt väldigt många från olika löparklubbar där .
Starten går och alla verkligen rusar iväg . Jag sa till simon att det sjuka är att princip alla kommer hålla detta tempo, startfältet va grymt . Jag hade rätt . Jag fick verkligen bromsa i början för det låg på 3.30 per km 🙂 Det är svårt att inte rusa i början och lite på klockan . Jag menar, jag har inte sprungit en mil på 4.40 per km ens i år 🙂 pulsen är hög och jag ligger på 174 och jag brukar ligga runt 155/165 typ . Benen känns så otroligt tunga . Jag får verkligen slita för varje km . Vid 5 km är jag verkligen så trött och börjar fundera på att gå . Men nä det finns inte på kartan att jag ska gå . Vid 7 är det så fruktansvärt men jag måste tacka tjejen före för något i mig ville inte tappa henne helt .
Upploppet vill jag trycka ifrån men kroppen svarar noll!!
Så helt enkelt kan man beskriva loppet med en mening , ett jäkla slit för inget . Inte så konstigt eftersom jag sprang halvmaran i lördags .
Tiden vart iaf 46.49 så det är inte en dålig tid . Men det va en av det sämre så det va starkt startfält .
Nu vilar jag lite för att sen nästa tisdag springa vårruset .
Bjuder på en otroligt ful bild (på mig) simon ser bra ut som vanligt .
