Igår vart jag upphämtad av ett härligt gäng brudar för att åka och springa vårruset i Gävle. Vädret var väll inte alls på vår sida, regnigt och kallt. Men lika för alla och inget man kan påverka . Vi gick runt och kolla lite när vi kom in då vi var lite tidiga, skönt var väll det då hann vi göra allt innan det vart massa folk.
Vid halv sju börja jag värma upp lite lätt med att jogga en tur för att sen avsluta med lite rutcher. Sen gick jag för att ställa mig i min grupp där jag skulle starta. Eftersom jag aldrig sprungit vårruset så hade jag ingen aning om saker och ting, nästa år går jag inte och ställer mig en kvart innan för det fanns absollut itne utrymme för någon uppvärmning. Men man lär sig .
Jag hade bestämt mig innan att jag inte ska ha någon pulsklocka på mig, jag hade ingen musik och ingen som helst aning hur fort jag sprang, inte heller hur långt jag sprungit. Jag litade på min känsla i kroppen. Jag tänkte att det skulle ta mer energi att hålla koll på puls och hastighet osv. Jag skulle lite på min kropp och känslan i kroppen .
Starten går och det är massor med folk, jag är alldeles för snäll så jag stannar och släpper förbi folk som absolut vill fram. Jag sicksackar mig fram och ligger rätt långt fram. Ska jag vara ärlig så kommer jag inte ihåg så himla mycket. Jag minns backen upp mot söder för där va det många som tappade och jag orkade trycka ifrån rejält. Sen vart jag lite orolig för jag hade inte en aning om hur långt det var kvar så jag tror jag sänkte farten lite 🙂 Det satt skultar efter vägen men min starka sida är INTE att kolla på skyltar när jag springer. Jag är så fokuserad så jag glömmer typ allt, (när vi skulle gå till bilen sen efter loppet såg jag en stor skylt där det stod 600 m kvar till mål, den missa jag helt).
Jag springer och har absolut ingen aning om hur långt det är kvar och helt plötsligt när jag tittar upp så ser jag MÅL.. Jävlar tänkte jag bäst att öka lite, jag var trött och vet inte om jag hade kunnat gjort det bättre om jag vetat hur långt jag sprungit hela tiden. Det lär jag aldrig få veta 🙂
Hur som helst så kom jag i mål, mitt mål var att sätta personbästa på 5 km och vet ni vad, DET GJORDE JAG!
Jag sprang i mål på 21.56 .
Jag kom på sexstonde plats av 5000, hur sjukt är inte det?
Jaja nu måste jag hoppa in i duschen sen ska jag umgås lite med Simon innan sängen.
Ingen träning idag, dåligt med det sista dagarna. Men så blir det ibland, blir inget imon heller då jag ska göra fransar.
