Jag vaknade vid fyra och kunde absolut inte somna om . Tankarna snurrar i mitt huvud .
Han kommer vara så glad när vi åker dit, tror att han ska göra något roligt med sin mamma och pappa .. Nervös för själva sövningen att han ska blir hysterisk . Hur förklarar man för någon som är så liten att man gör det för att det ska bli bättre sen … Hur förklarar man att han måste ha plåster på handen och armvecket för att det ska kännas bättre för han när flygplanet ska landa på handen, varför ska ha han ha ett flygplan på handen ? Hur förklara man för en tvååring som inte vill .. Att han inte får äta något men får äta glass sen ..
sen hur tusan ska vi lirka i han alvedon och ipren efter . Han verkligen vägrar ta det flytande och spänner sig hysteriskt och kämpar med supp . Visst, i han får man det alltid men under en kamp. Hur förklarar han att det kommer kännas bättre om han bara tar det . Att sen se sitt barn ha ont är väll aldrig roligt .
Som sagt , tankarna är många och jag vet innerst inne att det alltid löser sig och att det kommer bli bra . Men ändå, jag börjar snart gråta av att bara tänka på allt .
Fina fina Lion , snart är det över och vi hoppas du får må bättre än du gjort och att detta är rätt beslut .
Förstår att det känns tufft. Hoppas allt går bra <3 Kram
jag förstår din oro, vi opererade Addelina på hennes 3 månaders dag och jag minns det än idag. Det var hemskt, När hon vaknade upp och hade så ont. Men man oroar sig i onödan tror jag, dom är i trygga händer och det kommer gå jätte bra! Lycka lycka till <3