Här är en blogg jag verkligen gillar, hon känns så himla äkta eller hur man ska förklara.
När jag läste hennes text om detta så känner jag så fruktansvärt mycket igen mig och på något vis så känns det lättare att acceptera det då . Varför vet jag inte, kanske för man inte är ensam om det och att det är okej att känna så .
HÄR hittar du Jessicas inlägg .
Den senaste tiden har jag verkligen känt att jag ibland kan sakna att bara vara Erica., Erica och Simon . Senaste tiden har varit väldigt tjaffsig eller hur man ska förklara det. Lite sömn, sjuka barn, jag har börjat jobba, få ihop livspusslet osv .
Det är verkligen en prövning detta med småbarn.
Jag saknar att gå och lägga oss tillsammans, jag går alltid och lägger mig först då jag är helt slut på kvällarna.
Jag kan sakna att vi två kan träna tillsammans eller bara gå ut att äta ihop .
Vad bråka man om innan man hade barn liksom ? Bråkade man ens då?
Förstå mig rätt, jag ångrar inte mina barn. Men ibland skulle man bara vilja slippa rodda allt och bara vara.
Kanske ligga på soffan en hel dag och bara kolla serier, sikket lyx liksom .
Jag måste verkligen bli bättre på att visa att jag verkligen älskar Simon. Typ en puss när någon går till jobbet eller när man kommer hem, eller innan man går och lägger sig. Dom små sakerna kan göra så mycket men det faller liksom bort för man orkar inte och då är det tyvärr Simon som blir lidande. Ja även barnen ibland när man inte orkar hålla humöret uppe.
Tänk att dom även säger, Små barn små bekymer, stora barn stora bekymer .. HJÄLP! 🙂
Tack fina du! Det är verkligen svårt att få ihop livet som mamma, partner och vän. Viktigt att precis som du gör, stanna upp och tänka på vad som är viktigt. Styrka och kärlek till dig och din familj. Kram, Jessica