Igår starta jag dagen med att ha ett träningspass, det är sån himla glädje att se när folk kämpar och klarar liiite mer än dom tror. Så himla bra kämpat ni som kom .
Simons mamma är på besök så vi passade på att springa milen. Jag sa till Simon innan att JA jag kan ut och springa men jag kan inte springa på rekordtid. Jag var väääldigt trött för har blivit väldigt dålig sömn senaste tiden och vääääääldigt tidiga mornar plus att jag sprang juh milen i torsdags och satte personbästa på 5 km i måndags, Men en löptur vore skönt.
Vi stack iväg och som vanligt har Simon högt tempo i början, jag är alltid seg i början. Tar typ 3 km innan det släpper för mig och jag kan springa på . Men Simon sa : Om du pratar mindre ska du se att det går bättre. JAJA tänkte jag och höll käften och sprang. Jag har aldrig sprungit denna sträcka förr utan det är Simon som har mätt upp den . Den var vääääääääldigt backig . Min mage har börjat krångla väääldigt mycket, både under passet och framför allt efter passet . Denna gång var det min tur att kunna springa ifrån på slutet. Tiden stannade på 45.22 och det får jag absolut vara nöjd med tanke på att jag absolut inte var så sugen alls.
Väl hemma klippte jag gräset, mamma och pappa plantera smultronplanter och Simon trimma. Sen var det dax för att laga maten.
Men herrejösses vad ont i magen jag hade sen hela kvällen, antar det är för löpningen. Brukar få det när jag springer snabbt och blir ännu värre om jag sprungit en längre sträcka.. Alltså verkligen jätteont. Jag var lite så att jag kan fan aldrig mer springa om man ska må såhär efter. Hemskt .
Nä nu måste jag sätta fart, ska ta med Lion ut i vagnen .
