Mamma till 3 som älskar löpning och träning .

Stockholm halvmarathon .

Kikar in här och säger hej och att jag lever men mer än så är det inte . Vi skulle ut och äta och klubba men hamna med en påse från donken i hotellsängen .:)

Dagen började väll inte så jäkla bra då jag sov som en kratta. Jag fattar inte, sov så jäkla dåligt så jag vaknar med en fruktansvärd huvudvärk . Jag gick ner till frukosten ensam då dom andra två inte var sugen på tidig frukost . Men jag fick sällskap av Emelie efter en stund . Jag tycker verkligen det är psykiskt jobbigt att sitta där nere själv .

Gick upp på rummet och gjorde mig iordning för att gå och hämta numerlappen . Efter jag gjort det gick jag till vapiano och köpte med mig en pasta till hotellet . Jag hade räknat att jag borde äta runt 12-12.30 för att det ska blir bra .

Chillade lite på rummet innan jag följde med evelina ut på stan för att kolla efter en keps . Vi gick tillbaka för att jag skulle byta om och fläta håret .

Drog iväg mot starten, jag joggade lite och värmde upp innan jag ställde mig i min grupp.

Känslan inför loppet har väll inte varit den bästa och jag har blivit nervös över migsjälv att jag inte är taggad under dagen . Men i startfållan får jag lite känsla och känner mig taggad .

Starten går och allt känns helt okej . Jag springer på och gör det jag ska .

Vid 8-9 km får jag så fruktansvärt ont i mitt vänster knä och höft . Det är så hemskt vissa stunder att jag tror på riktigt jag ska behöva bryta, men helt plötsligt känns det lite lättare . Men det kommer och går , vissa gånger måste jag även halta . Medans vissa gånger känns det helt okej . När jag har sex km kvar tänker jag bara att det är två varv runt hammardammen kvar och det är inget alls . Vid 4 km kvar börjar jag räkna på tiden och ser att jag kan få en bra tid … sista långa backen känns fantastisk och jag kan trycka ifrån ordentligt .

Jag ser att jag har en bra tid och tänker att nu är det bära eller brista . Min klocka låg lite före , tror jag hade sprungit 21,398 km på den och tiden 1 timme 40 minuter och 5 sekunder stannade klockan på . Raceone stannar ju tiden prick vid en halvmara och där va tiden 1 timme 39 minuter och 37 sekunder (tror jag)

. Alltså jag började typ gråta när jag gick i mål . Det va sån lättnad, jag trodde verkligen inte alls jag skulle klara mitt mål . Jag hade en dröm på 1.44 eftersom jag sprang på 1.45 förra året . Helt jävla sjukt .

Va meningen att vi skulle ut och äta nu men min mage är helt paj 🙂 Evelina är inte heller helt hundra . Så vi ligger här . Jag har även så fruktansvärt ont i mitt knä .

Tusen tack Emelie och evelina för ert pepp längst banan .

IMG_9292

IMG_9293

IMG_9302

IMG_9305

IMG_9306

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats