Detta inlägg tar emot lite att skriva men efter mycket om och men så får det bli såhär.
Jag kommer lägga min träning åt sidan, iaf att prestera . Jag har insett att jag kommer inte kunna ligga på den nivån jag vill utan att behöva offra saker.
Jag är så otroligt trött på att tex höra en suck eller något annat negativt då jag ska träna. Det blir liksom inte roligt då att träna, det är inte värt det. Alla bråk som det skapar av att jag ska träna.
Alla tycker vi olika och jag tycker absolut inte jag tränar mycket, jämnför man med vissa kanske det är mycket och jämnför man med andra är det inte alls mycket. Man ska inte jämnföra . Personligen tycker jag inte någon blir drabbad av när jag tränar då jag inte tränar på några fasta tider utan gör det då det finns tillfälle.. Jag har ingen planering att dessa pass ska göras utan jag gör det som det finns tid till, anpassar mig.
MEN får jag inte till träning på några dagar så mår jag dåligt över det och kanske gnäller lite väl mycket, det erkänner jag .
Träna kommer jag göra men vet inte hur.
Jag vill springa lopp men då dom flesta i min omgivning verkar tycka det är himla jobbigt så har jag börjat insett att det inte kommer funka . Är säkert därför jag inte anmält mig till något lopp för magkänslan har känt det på sig. Det känns liksom inte roligt då, fast jag verkligen älskar själva känslan innan loppet, under loppet och efter loppet.
Jag får vara nöjd över att 2016 vart så fantastiskt som det vart med träningen och löpningen .
Men det som gör att det inte känns roligt gör det inte värt det.
Jag kan inte göra det ensam så då får jag strunta i det.
Så får det bli. 🙁
