Alltså det hära med att springa tillsammans . Just nu syftar jag på att springa tillsammans med simon , de är oftast då dessa känslor kommer fram 🙂
Jag skickar till mamma och frågar om hon kan ta barnen så jag och simon får springa tillsammans och hon säger det är okej . Jaaaa !! Är min första tanke och jag blir supertaggad ..
Min tanke när vi springer tillsammans är typ lite längre men på lägre puls, vi springer och pratar lite och har det bra, egentid liksom .
Vi drar iväg och simon drar på ett jäkla tempo från start, gärna sådär 4.40-4.30 tempo .. Jag blir irriterad för jag blir ju sopslut direkt och springer och muttrar . Han gör klart för mig att han springer inte för att det är mysigt utan mest för att få det gjort och om jag håller tyst så blir det lättare att springa . Jahapp !! Det är den stilen liksom .. Jag ligger alltid efter han sen släpper han om mig och säger nu kan du drar lite och hålla tempo . Tack, äntligen !!! Det varar i kanske tre minuter om ens det innan han springer om mig och drar upp tempo . Han ropet helt plötsligt , TID .. då ska jag svara vilket tempo min pulsklocka visar.. sen skriker han PULS och då ska jag svara pulsen jag har .. Hahaha ja ni fattar !
Det som stör mig mest av allt är att han tränar två gånger i veckan utan någon som helst plan men är ändå sjukt mycket bättre än mig och jag försöker iaf ha en plan när jag springer mina pass…
Jag är inte ens i närheten av hans tider han springer på .
Men ändå så blir jag så glad varje gång vi får chansen att springs tillsammans ?
( detta är skriver med glimten i ögat och en del ironi ) är inte så allvarligt som det låter och jag vill fortfarande springa tillsammans 🙂
